Begravningen var den 1 december 2006 i Almunge kyrka, kl. 14.00.

Länk till annons i UNT.

Länk till 1 års minnesannonsen i UNT.

Det kom många till begravningen, kyrkan var i stort sett fullsatt av oss alla som ville ta ett sista farväl av Karin; lillebror, pappa och mamma, pojkvännen, släkten, alla kompisarna – Karins förstås, men även Gustavs, skolpersonal och väldigt många av våra vänner och arbetskamrater.

Kistan var omgiven av massor med blommor, mest i Karins favoritfärg rosa. Ett fotografi stod vid sidan om och många ljus brann.

Karin Borg var officiant, hon var Karins konfirmations-präst och kom att bli ett stort stöd för oss efter Karins död. Med sin värme och närhet gjorde hon begravningsgudstjänsten så bra man kan tänka sig i en så svår och overklig situation som det var.

Eftersom musiken var ett livselixir för Karin fick den spela en stor roll när vi nu skulle ta farväl av henne.

Inledningsmusiken - Gammal fäbodpsalm från Dalarna av Oskar Lindberg hade vi valt för anknytningen till Dalarna och Leksands IF (favoritlaget, framför allt för Karin och hennes pappa). Mattias kunde inte ha spelat den bättre, det var så vackert. Vi hade återigen bett kompisarna framföra sina två låtar och det gjorde de med den äran. De stod uppe på läktaren så slapp de allas blickar, vilket säkert var rätt skönt. Vi är fulla av beundran över att de klarade av att spela och sjunga i en så svår stund och trots all den spänning som en begravning faktiskt innebär. Det lät så bra och det kändes fantastiskt att vi fick möjlighet att ha levande elförstärkt musik i kyrkan.

Övrig musik var låtar som är starkt förknippade med Karin för oss som stod henne nära. Även den digitala musiken lät väldigt bra tack vare bandets musikanläggning som gjorde att kyrkan fylldes av toner. Martin Stenmarcks 7‑milakliv kom att bli en av Karins favoriter, hon identifierade sig mycket med texten som handlar om att slå sig fri och gå sin egen väg, vilket var något hon kämpade hårt med för egen del. Nightwish var stora favoriter och Susanne Alfvengrens När vi rör varann fanns med på Karins alla spellistor i datorn och påminde henne nog om hennes älskade Jens. Sången Sommarkung sjungs alltid på skolavslutningarna i Länna skola där barnen gått från f-klass till 3:an, och vi gillade den mycket. Särskilt sista strofen ”…Min tanke är en fjäril som fladdrar fritt omkring”, tilltalade Karin och hennes mamma.

Det blev jordbegravning eftersom vi inte pratat med Karin om hur hon ville ha det när hon dog… och Gustav kunde inte tänka sig att hans kära syster skulle brännas, så det var inget svårt val. Det var dock en svår stund och det tog lång tid ute på kyrkogården, men samtidigt var det mycket värme som mötte oss från alla där vid graven.

Efteråt var det fika med skära tårtor i församlings-gården. Då hade nog den mesta luften gått ur oss, men även om vi inte orkade prata med så många var det ändå skönt att samlas en stund tillsammans, så att man inte behövde ge sig av hemåt direkt efter begravningen.